Varför tycker man så mycket om dalahästen? Är det medfött? Sitter det ett litet dalaföl i varje nyfödd svensks lilla nyfödda själarum? Att vi som bor här i Dalarna och s ä r s k i l t i Mora, gillar kusen är ju inte så konstigt egentligen. Men att Göran Persson (nån som minns den gubben?) släpar med sig en jättedalahäst ända till Amerikat? Bara för att han är svensk! Så är det bara – vi älskar formen på hästkraken så mycket att ingen blogg sprungen ur Dalom (som den här) kan undvika att ha en DALAHÄST på bild, så här är den. Den står på skinkstenen i Brindåsen i Ingalills örtagård. Stenen baxades upp ur jorden när vi skulle börja gräva örtagården. Den var tung som attan och det var hävstångsprincipen som till sist fick upp den i dagens ljus. När sonen, M, trött och svettig satte sig på den för att vila, upptäckte han att den passade precis! Därav namnet, då var jag tvungen att måla den lite köttfärgad också…